Vi har alla våra Akilleshälar. Min är definitivt den totala förlamning som uppstår hos mig när jag kommer upp på höga höjder. Ändå är jag fascinerad av detta yrke som gör att jag kommer in i det där smått katatoniska tillståndet, men tvingas att ta mig ur det illa kvickt. En av mina närmaste vänner arbetar som vindkraftstekniker. Detta innebär att han, tillsammans med sina kollegor, underhåller och lagar vindkraftverken vid behov. Detta säger sig själv att det kräver en hel del klättring på hög höjd, och ibland får man andas i en fyrkant för att inte helt tappa balansen enligt honom själv. I synnerhet under vintern när det är mörkt och halt. Det enda ljuset man har då är den ficklampa eller pannlampa som man tar med sig.

På tal om just ljus så köpte kompisens arbetsgivare faktiskt in ny utrustning till hela gänget. Utöver nya hjälmar så fick dom även ny belysning till sina fordon. Framförallt blev han glad för den nya pannlampan, då detta är hans viktigaste verktyg när han klättrar upp till maskinhuset.

Ficklampan som var av märket Fenix var han väldigt nöjd med och den införskaffades hos Ljusgiganten.se som är kända för sitt breda sortiment inom industri och friluftsliv. Lampan hade en funktion så att han själv kan välja om jag vill ha riktat ljus eller brett ljus. En stor fördel när man inte hinner eller orkar ta fram olika sorts belysning för olika ändamål. Då passar det med allt i ett så att säga.

Jag kommer för evigt beundra honom för hans mod medan jag själv troligtvis aldrig kommer att våga mig på att bli en vindkraftstekniker p.g.a min höjdskräck. Men saken är den: det verkar bara bli värre med åren så det är nog lika bra att jag slutar att hoppas att det ska gå över. Snart vågar jag väl knappt kliva i bilen med risk för att få svindel.